söndag 8 april 2012

Kvällsposten !!

Vaknade i morse av en sms ifrån en kollega att idag äntligen kom artikeln med i tidningen tog på mig lite kläder sen iväg och köpa ett par tidningar och blev minsann förvånade över att se mig själv på löpsedeln vi har väntat länge på detta för att Karin intervjuade mig i Januari vara tyst om detta har varit svårt och inte skriva om det var ännu svårare . Så jätte fint skrivit det fixade du bra Karin Sörbring ifrån Expressen och bilden på mig var jätte bra mycket nöjd är jag och är så tacksam för allt bra som händer i mitt liv Kärlek & Ljus Delicia

Lite Läckert <3
Bloggen blev Delicias livlina i sorgen



Att möta sorg är svårt. Det har änkan Delicia Ferris, 43, fått erfara.
- Innan Lars blev sjuk tillhörde jag nog dem som smet på Ica. Men i dag vet jag hur mycket det betyder när folk hör av sig eller ger ett handtag, säger hon.

Dagen då beskedet kom att det äntligen fanns en lever och en lunga färdiga för Lars transplantation var den lyckligaste i Delicias liv.
- Jag har fött tre barn, men detta kändes ännu starkare. Lars var så pass sjuk att han hade stått högst upp på transplantationslistan i 85 dagar. Tanken på att Lars skulle transplanteras höll mig uppe under de fyra år då han var svårt sjuk i levern och hade lungfibros, berättar hon.
Två veckor efter transplantationen, den 1 februari i fjol, fick Lars blodförgiftning. Hela familjen med Delicia och barnen Hannah, 22, Zack, 15, och Joel, 12, fanns vid hans sida.
- Vi höll i och honom och hörde hans sista andetag. Det tog inte många timmar innan Lars var död.
Delicia berättar att hon gick in i en dvala flera månader efteråt. Hon kunde inte ta in att mannen som hon 20 år tidigare förälskat sig i i den där djuraffären han drev i Hässleholm plötsligt hade ryckts bort.
- Lars var min bäste vän, mitt livs kärlek. Vi hade planerat att gå på konsert och ta in på hotell tillsammans när han blev frisk. Nu var jag tvungen att försöka leva vidare på egen hand, säger Delicia.
Hon fick prata med en kurator, men kände inte att det gav något. Däremot uppskattade Delicia verkligen när vännerna och barnens klasskompisars föräldrar kom över med mat eller hjälpte till att städa.
- Vi fick stöd av så många. Det var ett hav av blommor i vårt hus. Jag har pratat om det som hänt igen och igen med min syster, mina arbetskamrater och mina vänner.
Delicia började jobba bara ett par veckor efter begravningen, men orken räckte bara till arbetet. När Lars levde och var frisk tillbringade familjen varje ledig stund i brottningshallen där sönerna tränade och tävlade.Månaderna efter hans död stupade Delicia i säng när hon kom hem efter arbetet och vaknade morgonen därpå utan att vara utsövd.
- Det gjorde extra ont att inte riktigt räcka till för barnen i deras sorg.
I höstas insåg Delicia att hon var deprimerad. Och sedan de antidepressiva tabletterna börjat fungera känner hon att hon kan hantera sorgen mycket bättre. Delicia och äldsta dottern Hannah, 22, ventilerar också mycket med varandra.
Bästa ventilen har dock bloggen varit. Tre månader innan Lars transplanterades fick Delicia rådet att börja föra dagbok. Stressen skulle annars göra det svårt för dem att komma ihåg saker, inte minst för Lars som var nedsövd långa perioder.
- Från början skrev jag bloggen för min man, för att han skulle kunna läsa den när han blev frisk. Sedan blev det egenterapi, ja, en livlina, att skriva. Jag har fått så mycket fin respons från läsarna och drömmen vore att få ge ut en bok. Bloggen var också ett smidigt sätt att kommunicera med alla runtomkring oss som månade om oss, säger Delicia.
Varje dag när hon vaknar påminns hon om att Lars är borta. Men även om Delicia har en stark tro och vet att maken är i himlen, så känner hon starkt att han finns kvar i huset på Svartmannagatan i Hässleholm. När Delicia för några månader sedan fick glädjebeskedet att systern skulle ha barn berättade hon det genast för Lars.
- Jag skojade om att Lars väl redan visste att vi skulle bli moster och morbror.
Även om de flesta visat stort stöd, händer det att bekanta viker undan blicken på Ica Maxi när Delicia kommer.
- Jag förstår att det kan verka obehagligt och svårt att veta vad man ska säga och göra när någon har sorg. Innan Lars blev sjuk tillhörde jag nog dem som smet på Ica. Men i dag vet jag hur mycket det betyder när folk hör av sig eller ger ett handtag, säger hon.

XXX

Sorg och död har länge varit undanskuffade i samhället.
- Men det är viktigt att prata om sorgen. Den är en naturlig del av livet, säger läkaren och författaren Ulla Söderström.

Efter andra världskriget fanns det en enorm framtidstro. Välståndet ökade, sjukdomar gick att bota - och döende vistades inte längre hemma utan på sjukhus.
- Svenskarna invaggades i ett specialistsamhälle från vaggan till graven. Nyfödda skulle vägas och mätas på barnavårdscentralen titt som tätt och redan där förmedlade vi till föräldrarna att någon annan visste bättre än de hur det ska vara, säger Ulla Söderström som är specialist i allmänmedicin och skrivit boken "Livets sista tid".
Tv-serier som "In treatment", "Tell me you love me" och "Sopranos" har avdramatiserat detta med att gå i terapi. Och visst finns det lägen då man kan behöva professionell hjälp.
- Men det kan också vara bekvämt för kolleger eller andra att hänvisa till psykolog när det den sörjande egentligen behöver bara är någon som lyssnar, påpekar Ulla Söderström.
En period gick det så långt att många begärde lugnande medel för att orka med begravningar.
- Men det är väl de mest naturliga tillfällen i världen att få gråta och där är man ju omgiven av anhöriga som kan stötta varandra, säger Ulla Söderström.
Gråten är viktig om vi ska klara det tunga arbete det är att sörja, menar hon. Flyr du från sorgen yttrar den sig ofta i form av värk i magen och ryggen eller högt blodtryck.
- Samhället har invaggat folk att tro att de inte klarar saker själva. Jag önskar att vi kunde lita mer på vår förmåga att hantera svårigheter. Sorg ingår i ett normalt liv, säger hon.

Fakta/Sorgens faser
Den sörjande går igenom sorgearbetets olika skeden. Under chockfasen infinner sig ofta en känsla av overklighet. Sömnsvårigheter, irritation och känslor av skuld och skam är vanliga. Reaktionsfasen som brukar vara några veckor eller månader innebär att man är helt upptagen av sin sorg. Under bearbetningsfasen som varar upp mot något år tänker man på det som hänt och försöker få in det i ett begripligt sammanhang. Till slut kommer nyorienteringsfasen, då man är beredd att ta tag i livet på nytt. Faserna övergår oftast omärkligt i varandra.
Källa: Ulla Söderström, läkare, specialist i allmänmedicin/1177.se.

Fakta/Så beter du dig när någon sörjer
* Den tyngsta sorgen är den som ingen ser. Din blotta närvaro kan inge hopp.
* Ofta räcker det att du ringer eller går till den som sörjer och säger att du hört vad som hänt. Du behöver inte säga så mycket. Den sörjande berättar ofta spontant.
* Hittar du inga ord kan du ge en kram, hålla om eller stryka den sörjandes hand.
* Sorg är oerhört tröttande. Praktiskt hjälp med barnpassning, matlagning eller städning brukar vara uppskattat.
* Den sörjande behöver få berätta samma sak många gånger.
* Klarar den sörjande efter en tid inte sitt dagliga liv kan personen behöva professionell hjälp.
Källa: Ulla Söderström, läkare, specialist i allmänmedicin/1177.se.

Inga kommentarer: