Igår kväll körde jag lite vänner till stationen men kom lite innan för att träffa alla , ena tjejen berättade om en kvinna som hon känner som förlorade hennes man tidigt i livet hon hade sagt att det finns ingen man som kan uppnå det de hade ja jag känner igen dessa ord och jag känner definitivt igen känslan ( Nothing Compares 2 You ) Varje andetag jag tar , varje tanke jag har så är du med i den kommer detta vara så hela mitt liv ?? eller kommer jag att sakta glömma bort det som fanns innan denna jävla sjukdom kom och störde vårt liv . Att älska en som inte finns mer kommer det att göra mitt liv ensamt ??
Ikväll börjar Så mycket bättre ,du gillade det programmet vi tittade på det tillsammans när du låg i en sjukhus säng i vårt vardagsrum lite mys mellan ditt kämpande för att överleva , tänk att då visste vi inte att det var bland de sista gångerna vi skulle umgås som en familj som ett par och hade vi vetat detta så hade vi nog alla suttit mer hos dig men så fort du somnade då gick vi till ett annat rum och tittade på tv och du sov 18 timmar på ett dygn och nu med facit i handen hade jag gjort vad som helst att sova på soffan bredvid din sjukhus säng i vardagsrummet .....
Jag saknar dig min Lars jag önskar så att jag valde att göra vissa saker lite annorlunda , men mitt liv var så full av ångest / rädsla av att just detta skulle hända döden !!!! fast jag ville inte ta dessa tankar till mig så visste jag att det kunde hända . Förlåt kan jag bara säga men nu handlar det om att förlåta mig själv jag gjorde vad jag kunde att vara en fru , mamma och vårdare i ett , jag var så utmattad att jag fattar inte hur jag kom upp ur sängen så lite knasiga beslut blev det och nu kan jag bara inte skruva tillbaka tiden och göra annorlunda jag gjorde så gott jag kunde under dessa hemska omständigheter vi levde i . Hjälp mig min älskade att gå vidare utan dig Love you forever din Delicia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar