Panik

Nu är det andra dagen som jag mår såhär, jag känner att jag inte kan andas och tårarna vill bara fram. Jag försöker hålla emot, jag vet inte varför. Jag vill bara lägga mig ner och gråta, jag har sådan panik i min kropp att jag är helt darrig. Jag försöker tänka positivt varje dag, men det känns som att det negativa tar över. Jag vill bara att min familj ska bli som den va innan, jag saknar min friska pappa. Nu känner jag hur tårarna äntligen släppte, känns som att jag kan gråta för evigt. Varför skall detta hända OSS? Varför skall detta hända MIN pappa? Det är så jävla orättvist, och jag lovar hade jag kunnat trolla så hade jag gjort det.

Jag känner mig så dum som går och tycker synd om mig själv för att JAG mår dåligt, när min pappa ligger i vardagsrummet med en syre slang & som knappt kan andas. Jag hatar att se honom må så dåligt, jag är så rädd för att förlora honom.

Finns det inga förbannade organ som passar MIN pappa?, varför ska det ta så lång tid för? Just nu tycker jag att livet är blä.

Pappa, ge inte upp. Jag älskar dig <3

/ Hannah