Ja imorgon är det 10 veckor sen vi åkte in på sjukhuset och Lars är nu i väntan på sina organ helt otroligt egentligen att det har gått så snabbt fast åndå går så sakta , Varje morgon vaknar jag helt förtvivlad och inser att jag inte fått samtal inatt heller och känner mig illamående inombords , jag kanske skall förbereda mig på dålig utgång av allt detta men vill samtidigt ha hoppet kvar men kanske få bli mer realistiskt..........
Organbrist i Sverige har jag hört sedan dag ett an denna mardröms resa och nu förstår jag verkligen att detta är ett faktum det borde vara lag att fylla in sitt donationskort för att få bukt på detta jäv... problem och man borde kunna hålla folk levande via resperatoror så att de kan få en chans att donera sina organ om de nu har valt detta men nej det gör de inte i Sverige .
Jag är en bruten kvinna som är gift med en döende man som väntar på att någon skall dö så att vi kan bli levande igen låter inte klokt men så e det .
Snälla Gud besvara våra böner jag ber dig låt min goa man få fortsätta sitt liv som man & pappa <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar